Recension här. ”Larson lika bra som alltid.”
Vinter. Mörk och kulen morgon i vår lilla by. Någon enstaka bil rullar utmed vägen. Resan med nya albumet Brott & straff fortsätter. Under arbetets gång skrevs nya låtar, några åkte ur eller skrevs om. Det hela verkar bli som tänkt - ett tvärpolitiskt och mångbottnat album.
En första singel med två vackra spår är ute nu!
Många och en återvänder till ett debattprogram i SVT under nationaldagen 2006. Att fira nationaldag tyckte en del var fult och rasistiskt. Andra tyckte vi skulle hylla med pompa och ståt. Tevedebatten diskuterade landets mående, Henning Mankell ansåg att solidaritetsidén var förlorad. Janne Josefsson och Britt-Marie Mattson höll med. Bert Karlsson sa allt handlar om ekonomi och Åsa Waldau tyckte andlighet gått förlorat.
Elva år senare får bilden av Sverige inte svärtas ner. Som om landet är en konstinstallation snarare än ett levande väsen. Ord laddas med betydelse de inte har. Henning Mankell ställde tofflorna och lämnade sitt livsverk - som blev film och detektivvandring i Ystad. Britt Marie Mattson har nyligen gjort en dokumentär om landets välfärd. Janne J fortsätter sina granskande reportage. Den socialdemokratiska drömmen är long gone. Vad som höll samman samhället förr gäller inte idag.
Solidaritetsidén har gått förlorad, gemenskap väger ingenting. Vi är många och en och ett enda jag… utan riktning.
Tid att sätta punkt är Kikki Danielssons liv på knappt fem minuter. En artikel i Faktum inspirerade mig. Ung blond tonåring längtar ut ur småländsk småort och kliver på bussen i Nässjö mot ett annat liv. Att ge sig av mot sina drömmar då var annorlunda. Sverige var ett annat land. Kikkis liv påminner om min mammas på många sätt. Att döva smärta och oro med rödvin leder till ett h-e. Det kvittar hur många scener och loger man har. Framgång och berömmelse spelar ingen roll om själen är borta, kroppen trasig, relationer en härva.
Ibland tänker jag på dessa små samhällen ansatta av politikers generalplaner under sextiotalets mitt. Rivningshysteri, breda gator, ett Domuskomplex i var stad. Miljonprogrammet, betongens skugga, döda centrum. Brutal arkitektur i DDR-anda. Är det konstigt unga drömmare flyr?
Själv pluggade jag i Eksjö under 1985-86 och satt varje helg på Nässjö station och inväntade tåg mot Hässleholm. Drack kaffe på Domusrestaurangen vid några tillfällen. År och mil från mina egna drömmar. Inte förrän jag var trettio satte jag mig på bussen mot ett annat liv.
I övrigt så har jag börjat tröttna på de svenska restriktionerna för casinobonusar. Förut kunde man få riktigt fina välkomstbonusar men numera får man bara en bonus per sajt. Som tur är har jag hittat en riktigt bra casinoportal för utländska casinon, där man får tillgång till mycket mer förmåner.
Man kastas in i logerna, man längtar upp på scen. Man trånar efter kärleken, även om den kommer sent. Man blir aldrig gammal och inte heller ung - dags att vända bland nu, det är tid att sätta punkt.
