Höst

Regeringsbildningen i Stockholm liknar en fars. Kaffe dricks och kakor ätes på talmannens rum. Inget händer. Käbblet fortsätter. Snart kommer överbetalda riksdagsledamöter trycka knappar i kammaren och välja statsminister fyra vändor. Händer inget då blir det extraval. Till ytterligare stora kostnader.

Själv vänder jag på varje slant för att bli färdig med ”Brott & straff”. Nio av tio låtar är äntligen klara. Den sista låten ”Skuggorna  & nuet” blir dock en utmaning att få till. Därefter återstår mastring och skivsläpp. Vi får se när det hela streamas men troligtvis tidigt 2019. Juletider är ju värdelöst att släppa musik kring. Tusentals album fyller redaktioner och man lär inte få en syl i vädret med en drömsk, lite ilsk och tvärpolitisk folkhemsblues.

Vi ursäktar förseningen av albumet men slutresultatet blir fantastiskt.

Samtidigt har Limme och jag satt samman tvåmansbandet ”Blodsbroder” och avverkat några spelningar. Som också fått väldigt fin respons. Fröjdafestivalen mitt ute på åker i Utvälinge, The Tivoli i Helsingborg (support åt Dan Hylander & Raj Montana band), gemytlig höstfest på en gård ute i Förslöv samt lika gemytlig spelning i Tomelilla på väldigt liten scen.

Om låtarna till kommande album kan sägas:

  1. Brott & straff: en folksång om småsinta bruksorter en uttråkad ungdom lämnar så snart de slutar skolan (och återvänder till när de själva bildar familj). Övergivna fabriker och fuktiga tegelbruk minner om svunna tider. Kommunpolitiker kämpar med sviktande budget och att locka nya investerare till bygden. Av någon anledning älskar jag dessa små samhällen långt från storstadsdjungeln, långt från trafikinferno och uppskruvat tempo.
  2. Du och jag och Bob: en trevande kärlekshistoria på en restaurang där kocken diskat undan, baren stängt och vännerna gått hem. De unga tu plockar upp en mobil och spelar Dylan på låg volym som enda sällskap. De vandrar bort till en urvattnad jazzfestival och fortsätter sedan över gatorna sökande varandras händer.
  3. En sång om längtan: skriven våren 2005. Samma år Totta Näslund ställde tofflorna. Även en i raden av påvar lämnade sin hatt och sitt gudagivna ämbete. Själv satt jag framför nyhetsmorgon och kollade på Grymlings, som gjorde comeback då. Men lät inte bra. Istället började denna låt skrivas under lång vandring i ett yrvaket Helsingborg. Jag satt på biblioteket och bläddrade i Dylans memoarer, vilket troligtvis inspirerande till stora textmassor. Minst hälften av all text skalades dock bort under inspelningarna.
  4. Kokongen: Ibland vill man bara kasta allt gammalt, rensa i garderober, äta och konsumera mindre. Bli lätt. Enkel. Meditera över tillvaron. Söka naturen inom sig. Lämna normer och allmänna pålagor. Läka. Låta sig helas.
  5. Många och en: skriven i juni 2006 i samband med en het debatt kring firande av nationaldagen. Om man får hissa flaggan utan att bli kallad rasist, nazist, fascist. Om man får lov att älska sin kultur och historia och även hylla den välståndsutveckling vi haft. Länge fanns ett kollektivt självförakt och dessvärre finns ett hat mot nationen även idag. Svensk kultur finns inte samtidigt som vilken annan kultur som helst både tokhyllas och är tabu att approprieras. Konflikter i vårt land har många bottnar – jag har själv gjort upp med några falska doktriner på äldre dagar. Uppenbart är bristen på en större kulturberättelse – något som för oss människor samman. En identitetssökande västvärld har gått vilse. Att skriva låtar har blivit viktigare än någonsin.
  6. Kårhusockupationen 68: hösten 2017 sändes dokumentär om svensk progg och musikbranschen under sjuttiotalet. Jag föddes året innan studentrevolterna och växte upp med Palme som landsfader och Astrid Lindgren som den stora matriarken, med en alltmer makthungrig socialdemokrati och ett svagt civilsamhälle. Ändå var sjuttiotalet en blomstrande tid med enorm kulturell kreativitet och stora idrottsframgångar. I och med femtioårsfirande av kårhusockupationen ville jag teckna mitt eget liv parallellt med samhällets och skrev ihop denna åtta minuter långa blues på en halvtimme. Videon klipptes ihop under några dagar med enklaste program. Dock la vi ner många dagar för att få till den i studio.
  7. Skuggorna & nuet: Höst 1995. På en bänk utanför Domkyrkan i Göteborg satt en kvinna och grät. Jag stannade till. Såg folkmassorna nerför Kungsgatan in och ut ur affärer och kaféer. Sen gick jag hemåt min lägenhet i Johanneberg och försökte få en låt ur mig. Men allt lät platt och intetsägande då. Utan vare sig skugga eller ljus, ingen vidare mening. För att lyfta behöver vi sjunka och doppa tårna mot en botten. Livets ytterligheter gör oss på ett märkligt vis verkliga och närvarande.
  8. Sent en natt: Ett tag arbetade jag som tidningsbud. Femhundra brevlådor fick morgonens tidning nattetid. Då och då stannade jag till på min runda och upplevde alla årstider, vädrets växlingar. Städer är helt fantastiska när folk sover. Tystnaden. Gator tomma. Hus nersläckta. Några enstaka personer ute – antingen väldigt morgonpigga eller halvsliriga nattsuddare. Och vi, tidningsbuden.
  9. Brev från en orolig medborgare: Helsingborg under åttiotalet, innan Knutpunkten byggdes, turade många till Helsingör och försåg sig med öl och sprit till en billig peng. Svensk krona var mer värd än dansk. Men danskarna avskydde svensk ungdom pissa och spy i gränder. Dock blomstrade kommersen och handlarna gnuggade händerna. Sen kom nittiotalet, finanskris, fallande kurser, stigande räntor, Nirvana och tusentals unga rockers bankande i kommunens replokaler. Alla var stjärnor och poeter innan de skrev första låt. Sångens huvudperson tittar tillbaka på sin ungdom i denna låt. Han ser en stad sjangsera. En kultur långsamt dö ut.
  10. Tid att sätta punkt: Kikki Danielsson liv på knappt fem minuter.

 

Ny video och singel – Kårhusockupationen -68

Vår. Trädgården blommar och bina surrar under en lovande himmel. Både barnen och livet leker. Nästa singel till kommande album är ute.

Kårhusockupationen -68” är ett kollage över tid som flytt. En åtta minuter lång resa genom samhället och mitt femtioåriga liv. Skriven efter att ha tröskat igenom en mängd dokumentärer, faktaböcker och sjuttiotalsserier. Samt en del superåttafilmer.

För exakt femtio år sedan, den 24 maj 1968, ockuperades Stockholms kårhus av en samling studenter. Inspirerade av studentuppror i andra europeiska storstäder. Dåvarande utbildningsminister Olof Palme åkte dit och mötte upp dem. De kom att påverka en generation unga för lång tid framöver. Samtidigt bar en ung mamma sin förstfödda genom rummen i sommarstugan i Ängelholms havsbad. Solen brann genom fönstren och jag växte verkligen upp i en idyll. Lyckligt ovetande om politisk revolution och industrisamhällets omdaningar, oljekris och elransonering, gröna-vågen-hippies och radikal kulturrörelse. Vi somnade efter en dos barnprogram klockan åtta i den bästa av världar.

Som artonåring bar jag ut morgontidningar en februarinatt 1986 – en omvälvande natt som satte punkt på både min ungdom och en statsministers liv.

Så många söker och letar förgäves, så många låter minnena kväva elden. I tjugo år har jag rest mot strömmen, man möter så många som flyr drömmen.

Ny singel – Många och en/Tid att sätta punkt

Recension här. ”Larson lika bra som alltid.”

Vinter. Mörk och kulen morgon i vår lilla by. Någon enstaka bil rullar utmed vägen. Resan med nya albumet Brott & straff fortsätter. Under arbetets gång skrevs nya låtar, några åkte ur eller skrevs om. Det hela verkar bli som tänkt – ett tvärpolitiskt och mångbottnat album.

En första singel med två vackra spår är ute nu!

Många och en återvänder till ett debattprogram i SVT under nationaldagen 2006. Att fira nationaldag tyckte en del var fult och rasistiskt. Andra tyckte vi skulle hylla med pompa och ståt. Tevedebatten diskuterade landets mående, Henning Mankell ansåg att solidaritetsidén var förlorad. Janne Josefsson och Britt-Marie Mattson höll med. Bert Karlsson sa allt handlar om ekonomi och Åsa Waldau tyckte andlighet gått förlorat.

Elva år senare får bilden av Sverige inte svärtas ner. Som om landet är en konstinstallation snarare än ett levande väsen. Ord laddas med betydelse de inte har. Henning Mankell ställde tofflorna och lämnade sitt livsverk – som blev film och detektivvandring i Ystad. Britt Marie Mattson har nyligen gjort en dokumentär om landets välfärd. Janne J fortsätter sina granskande reportage. Den socialdemokratiska drömmen är long gone. Vad som höll samman samhället förr gäller inte idag.

Solidaritetsidén har gått förlorad, gemenskap väger ingenting. Vi är många och en och ett enda jag… utan riktning.

Tid att sätta punkt är Kikki Danielssons liv på knappt fem minuter. En artikel i Faktum inspirerade mig. Ung blond tonåring längtar ut ur småländsk småort och kliver på bussen i Nässjö mot ett annat liv. Att ge sig av mot sina drömmar då var annorlunda. Sverige var ett annat land. Kikkis liv påminner om min mammas på många sätt. Att döva smärta och oro med rödvin leder till ett h-e. Det kvittar hur många scener och loger man har. Framgång och berömmelse spelar ingen roll om själen är borta, kroppen trasig, relationer en härva.

Ibland tänker jag på dessa små samhällen ansatta av politikers generalplaner under sextiotalets mitt. Rivningshysteri, breda gator, ett Domuskomplex i var stad. Miljonprogrammet, betongens skugga, döda centrum. Brutal arkitektur i DDR-anda. Är det konstigt unga drömmare flyr?

Själv pluggade jag i Eksjö under 1985-86 och satt varje helg på Nässjö station och inväntade tåg mot Hässleholm. Drack kaffe på Domusrestaurangen vid några tillfällen. År och mil från mina egna drömmar. Inte förrän jag var trettio satte jag mig på bussen mot ett annat liv.

Man kastas in i logerna, man längtar upp på scen. Man trånar efter kärleken, även om den kommer sent. Man blir aldrig gammal och inte heller ung – dags att vända bland nu, det är tid att sätta punkt.

Nytt album 2018 – Brott & straff

Höst. Sista söndagen i september avnjöt hela familjen en fika på Espresso house i Ängelholm, betraktade folk och gick barfota en sista gång i år. Tiden rusar. Ett nytt album är under inspelning, beräknas vara klart i april 2018. En folkhemsblues. Ett udda, tvärpolitiskt och mångbottnat album med låtar skrivna alltifrån 2005 och fram till idag. Låter verkligen annorlunda.

Kort resumé om detta år: Nattåget från Prag fick lysande recension av Thomas Cedergren på Rockfarbror, bra intervju dessutom.  Bandet avverkade fyra gigg: i Åstorp, Göteborg, hemma i Strövelstorp och härlig höstfest i Brekille. Första spelning var lite ringrostig men de senare var fantastiska.

1979 fick också fina recensioner, även Fredrik Virtanen på Aftonbladet hyllade albumet. Videon på titelspåret filmade jag själv, Per Christoffersson klippte ihop det hela snyggt och fint.

Båda album har jag skickat in för bedömning till Grammis.

I somras gjorde jag klar en kortroman som utspelar sig i slutet av nittiotalet. En ung drömmare reser genom tillvaro i Göteborg, blekinge skärgård och Ängelholm. Läs gärna Underland – finns som e-bok.

Under höst skrivs ytterligare bok, fler bloggar och även nya sånger. Inspelningar fortsätter i Studio Mansarda och framåt vintern lär vi klippa ihop en video igen.  På återhörande! / Larson