I slutet av december sätter sig Markus Andersson bakom trummorna och så är vi äntligen ett fulltaligt band. Men i januari 1999 rycker Pontus in i lumpen och så är vi bara fyra igen.
Inför första spelningen i mars 99 tycker vi att Ny Söndag låter som ett bra bandnamn. Vi fortsätter spela in demos och skicka iväg till bolag som svarar samma sak om och om igen. På scen känns det allt bättre och bättre.

Under hösten 1999 bestämmer jag mig för att spela in en skiva på egen hand, samtliga i bandet tycker det är en bra idé och i december börjar det äventyret i en studio nere i Ängelholm. Stefan Carlsson kommer med på klaviatur och Anders Kroon på kompgitarr. Studion är inte riktigt färdig när vi stegar in, ägaren Markus Elm köper in ny utrustning allt eftersom han får pengar i förskott för inspelningen. När Nattåget från Prag slutligen är mixad på en kassett skickar jag den till Last Buzz Records som tycker det låter tillräckligt bra för att ges ut. Så vi skriver avtal och den 24 mars 2000 håller vi releasefest på Gottwalds musikhus i Ängelholm. Lite drygt tvåhundra personer är där.

Någon vecka efter skivsläpp flyttar jag till ett torp i Ronneby för att få lugn och ro. En god vän till mig bor där och erbjuder mig husrum. En dröm är verklig och jag reser försiktigt ut i nästa. Alla håller tummarna för att något ska hända. Några få recensioner ges och vi blir sparsamt spelade i radio. Skivan säljer sådär och det är svårt att få tag på spelningar runtom i landet. Pontus anmäler återigen sitt intresse som organist samtidigt som Stefan Carlsson slutar i bandet. Vi går upp på scener i Jönköping, Ronneby, Ängelholm och Göteborg innan det är tid för mig att åka ner till Berlin. Därnere börjar planer på att spela in ett andra album Bahnhof Zoo att ta form. Väl hemma igen rings samtliga i bandet upp och trummis byts ut mot Andreas Andersson som tar över efter Markus Andersson inför några spelningar i Jönköping och Göteborg under våren. Därefter samlas vi i musikhögskolans replokaler och repar vi in allt nytt material. Studiotid bokas.

I juni 2001 kör bandet ut till Hit Parade Studios i Örkelljunga och skakar hand med Mattias Nilsson. På fyra dagar lägger vi grunder till en skiva och gör pålägg när tid finns. Tyvärr får vi inte loss något avtal med bolag och hela produktionen fryser långsamt till is. Min brorsa lämnar bandet i samma veva och vi börjar leta efter ersättare. Jag flyttar till Karlskrona, bandet bor kvar i Göteborg och jag åker dit upp för att testspela en gitarrist som tyvärr inte är vad vi söker. När jag kommer hem till lägenheten igen visas bilder från New York som lamslår hela världen. ”God bless America”, säger den nytillsatte presidenten framför tevekamerorna och lovar att utkräva hämnd. Jorden blir en allt konstigare plats att leva på och musikbranschen verkar ha svåra problem med huruvida framtiden ska se ut. ”Vi signar inga artister nu”, får jag till svar. ”Svenskspråkig musik säljer inte”, säger andra. Mycket hänger i sköra trådar. Basisten Martin ringer upp mig och säger han träffat en ny gitarrist som kan passa oss. Och några veckor senare kliver Martin Johansson in i replokalen uppe i Göteborg och spelar fantastiskt bra. Nytt blod i maskineriet och vi börjar repa in nytt låtmaterial. Vi spelar även in lite av de nya låtarna och skickar runt till olika bolag men intresset är fortfarande svalt. Samtidigt skriver jag väldigt mycket nya sånger hemma i Karlskrona under 2002 vilket sätter press på att få det gamla ut ur garderoben. Livet skiftar intensivt för min egen del, jag arbetar givetvis inte och deltar inte som helst i några kollektiva former. Dagarna går åt till att skriva och läsa och jag har svårt att stanna på ett ställe. Så flyttlasset går till Helsingborg under tidig höst 02 där jag bor en tid med min yngre bror och vår alltmer förvirrade mormor. Dagarna går på tomgång och ska det verkligen hända något så får man göra det själv. Så Bahnhof zoo mixas om uppe i Nacksvingsstudion i Göteborg och pressas sedan i 500 ex i slutet av det året. Jag säljer in skivor på kommission i vissa butiker och lyckas få in en del recensioner.

I ett försök att jobba mer med musiken under nästa år (2003) flyttar jag upp till Göteborg igen under några månader men det leder bara till att jag vandrar runt på gatorna, ensamt över broar och vägar, längs med staket, in i köpcentran och blir som vanligt sittande vid ett fik eller en restaurang med något drömskt i blicken. Fullkomligt avskuren det här landets invånare. Hemlösa står och säljer tidningen Faktum i gathörnen och det är med dem jag känner. Bandet träffas inte heller tillräckligt ofta för att något ska hända, vi spretar även alldeles för mycket. Var och en är på väg åt sitt håll. Så för att få lite ny riktning flyttar jag till att börja med ner till Helsingborg igen och bosätter mig i en fin trea i Tågaborg, öppnar hemsida och bokar ett antal spelningar. Därefter börjar ytterligare en skivproduktion ta form i skallen under sommaren. Låtmaterialet är klart sen länge och känner att det håller bättre än tidigare album. Enda frågetecknet är vid det här laget om alla kan medverka. Andreas Andersson slutar som trummis för att satsa på andra projekt. Hans bror Christian Andersson tillfrågas och svarar ja. Alla andra säger också ja. Studiotid bokas därefter i Nacksvingsstudion hos Isak Edh uppe i Götet. Vi börjar så smått repa in materialet till 1979 i musikhögskolans replokaler under september 2003. Märkliga saker händer dock i världen. Någon sätter kniv i landets utrikesminister den elfte samma månad och jag sitter på en sängkant i Helsingborg och skakar på huvudet. Ett stråk av sorg går genom hela landet som är så påtagligt att jag får ont i huvudet. I november går vi in i studio på Kungsgatan i Göteborg och på knappt två veckor spelas albumets tio låtar in. En inte helt problemfri inspelning. När Nattåget från Prag släpptes var min vision att göra en trilogi album och det verkade som om de tre skivorna skulle vara bandets absoluta slutmål.

I januari 04 dimper det ner en första mix av skivan och jag börjar återigen skicka runt till några bolag. Responsen är god. Samtidigt lämnar jag Helsingborg för boende i blekinge och Ronneby igen, vilket gör att bandet hamnar på avstånd. Intresse för skivan och dess material finns och lovorden är många. Jag bestämmer mig ändå för att inte göra en officiell utgivning. Pengar och ork är helt slut. Ny Söndag går i graven under våren. En sjuårsresa sätter punkt. Projektet går i vila och jag bosätter mig i ett hus där tågen rullar förbi morgon som kväll och nya låtar gör sig så småningom hörda inom mig. Tanken på nytt band vaknar till liv och under några månader lyckas jag få ihop ett manskap som dessutom verkar gilla det jag gör. Garaget blir replokal och halva stans musikerfolk sitter snart på min veranda och dricker kaffe.

Under sommaren bildas Fredrik Larson & Dom andra och vi spelar in några låtar i radio, gör ett par konserter och långsamt tar ännu ett album form. I och för sig har det albumet funnits i tankar sedan 2002 men nu verkade det ha funnit sitt sammanhang. Efter en höst och vinter med byte av medlemmar bestämmer vi oss för att spela in Roma. Samtidigt bildas musikkollektivet Midsommarklubben under ordnade former hemma hos mig på annandagen 2004 och nya stora planer ritas upp med andra band och låtskrivare.

Vid den här tidpunkten är jag så pank att jag tvingas in i arbete igen efter många års frånvaro. Märkliga känslor infinner sig och mitt liv som dagdrömmande runtikringvandrare får sig ett slut. Dock att ha lite pengar igen väger upp tvånget att göra. 
  
Under vinter och vår 2005 har vi några och långa diskussioner om hur och var skivan ska spelas in. Men då säger Mattias att han har en nästan fullgod studio tillsammans med Magnus Nordstrand där vi kan spela in en skiva så gott som gratis. Sagt och gjort och i juli 2005 börjar vi sätta grunder till vårt första album. Tolv låtar petas ner under flera långa höstmånader, en petas bort i slutmixen och sedan mastras och pressas hela historien uppe i Norrköping.

Under tiden detta har skett har givetvis en mängd nya låtar klivit fram i ljuset och vi har ännu fler albuminspelningar att se fram emot. Förhoppningsvis en stor skala lyssnare också.

Fredrik i april 2006