tillbaka

 

1979 Till den här skivan hade jag cirka tjugo låtar, jag vet inte varför så många petades egentligen. Men det var väl kompromisser med bandet. Någon gång ska jag spela in även de andra låtarna, för de är inte på något sätt dåliga. Idag ser jag lite annorlunda på den tiden och en del låtar hade passat in bättre i helheten.

När skivan spelades in under november 03 var vi fortfarande bandet Ny Söndag, dock insåg jag under arbetets gång att det inte fanns en chans att hålla igång folket i den gruppen. Så alltihopa blev ett soloalbum istället.

Ny Söndag bildades 1998 upp i Göteborg och jag drev den orkestern under fem år. Två album gavs ut. I min iver att nå någonstans, att ständigt söka spelningar, att leta studios och samarbetsformer tog till slut på glädjen. Skrivandet är en sak medans organiserandet runtom är en helt annan. Om den resan och mycket annat finns i kommande bok "Jesus, Elvis, Jante & jag".

Hela skivan andas barndom och försvunna förhållanden, 1979 var jag 12 år och upplevde antagligen min sista sommar som barn, därefter gick vi in i åttitalets virrvarr och jag gick in i pubertet med efterföljande smak för förbjuden frukt. Som vi alla äter av. Sen tjugoett år senare vill man återvinna sin oskuld och det är vad den här skivan handlar om.

 

Inspelad och mixad i Nacksving Studio 1 av Isak Edh med assistans av Martin Brändström under november 2003

Producerad av Fredrik Larson och arrangerad av bandet

Fredrik Larson: sång, 6 & 12 str akustisk gitarr

Martin Johansson: akustiska och elektriska gitarrer

Martin Larsson: bas, akustisk och elektrisk gitarr

Pontus Estling: orgel och piano

Christian Andersson: trummor

 

Dan Viktor medverkar på munspel i Förlovat land

Johanna Karlsson på kör i Inatt tar vägarna slut, Torpet och Bröder

Henrik Malmberg spelar cello på Förlovat land och Kom in i mitt liv

 

 

En sång för dom som kommer hem

Januari 2002, nytt år och nya drömmar. Det händer under en knapp halvtimme i en lägenhet i Karlskrona. Jag slår ackorden på gitarren och vandrar runt i lägenheten samtidigt som texten kommer. Utanför fönstret ser man hur dimman lättar och solen stiger över Östersjön. Dåvarande flickvännen applåderar över att jag äntligen skriver något glatt.   

 

1979

En oktoberkväll 2000, jag sitter på sängkanten och sensommarsolen stryker mina bara fötter när sången reser genom tiden. Livet passerar revy. Min mamma var sjuk vid den här tiden och hela min uppväxt spelades upp under den hösten. Barndomen utspelar sig än, jag vandrar fortfarande runt barfota nere vid stränderna i havsbaden där jag kommer från, jag är för alltid den där oskuldsfulla pojken som inte lärt sig vara rädd.

 

Förlovat land

En annan flickvän och jag vaknar upp dagen efter en spelning i Jönköping och går ner i hotellrestaurangen för att äta frukost. Sedan fortsätter vår resa tills det endast är en sång kvar av oss.

 

Inatt tar vägarna slut

Den här skrevs strax innan vi släppte vår första skiva Nattåget från Prag. Av någon anledning spelade jag aldrig upp den för bandet. Inte förrän vi började arbeta med den här skivan plockade jag upp den och den satt som ett spik på en gång.

 

Sista chansen

Ett förhållande nära gränsen. Allt eller inget. Sex månaders slitning börjar att tära på mitt tålamod så jag går hem till en lägenhet jag då hade Karlskrona och skriver den här i tillstånd av total uppgivenhet. Sedan åkte jag upp till Göteborg och repade in den med bandet och ytterligare en tid senare spelade vi in den på demo. När så min flickvän, som jag fortfarande var tillsammans med, lyssnade så skrattade hon högt och tyckte den var skitbra – skriv flera såna låtar, du ser, du kan ha användning för mig, sa hon.

 

I ditt namn

I januari 01 lämnar min mor jordelivet och allt blir tyst inom mig. Vind går genom träden, snö faller lätt över gräsmattan, sakta, sakta, ögat tittar ut genom sovrumsfönstret. Inget händer. Några veckor efter begravningen kommer fem verser sång – I ditt namn. Det sägs att när något dramatiskt som sjukdom, katastrofer och död drabbar oss människor så vaknar vi och inser vad som är viktigt i livet under cirka tre månader. Sedan faller vi i glömska igen. Det ligger något i det. Tillvaron faller så lätt in i plikter och måsten, och det är upp till oss om vi vill bryta de bud som gäller. Både personligt och kollektivt. Jag kände mig tvungen att bryta ny mark en lång tid efter hennes bortgång samtidigt som jag fick kontakt med något högt och ovan som inte kan förklaras i ord. Och jag upplevde mamma lika levande som än när hon fanns med oss på jorden.

 

Torpet

Direkt efter skivsläppet med Nattåget från Prag i mars år 2000 flyttar jag till Ronneby. Där sätter jag ner väskan och ger mig ut i den lilla stans vimmel. En söndagsmorgon sitter jag i köket på en träpall med gitarren i knäet och förlöser Här är mitt hem som senare döps om till Torpet. Och det där torpet blir mitt hem under ett och ett halvt år.

Det här är mitt hem, här i landet vill jag bo. Det här är mitt hem, här är drömmarna som dog och jag går över trädgården, jag går över längesen. Jag sår mina frö igen, här kan jag växa upp igen. 

 

Bröder

Januari 2003, jag vaknar upp på nyårsdagen i en lägenhet i Göteborg. Snön faller utanför fönstret. Kylan bet allt längre in i landet och även mig. Förra trummisen Andreas kallade mig för "drömmaren med huvudet i det blå" vid ett tillfälle och det lät så bra att jag ville ha med de raderna i en refräng någon gång.

 

Världen är mitt hem

Hon och jag var många mil och månader från varandra. Fast i hjärtat bara millimeter. Vissa relationer är bara omöjliga

 

Kom in i mitt liv

Ett halvår efter mammas bortgång. Sommar, barfota promenader längs stranden, solnedgång, vågskvalp, drömmar, minnen. Jag vandrar vidare i något som inte längre finns och låter det leva upp för en stund. Det känns som om vissa historier väntar på att sätta punkt innan den skrivs och då följer givetvis stora textmassor som jag ofta är tvungen att skära i, vilket är svårt men den här lät jag vara helt. Ibland är det underbart att vandra runt i det förflutna, dock inte vidare kreativt, det som varit måste jag lämna till slut och den här sången var skön att få spela in och sedan släppa för gott.