Album - 1979
En sång för dom som kommer hem
Januari 2002, nytt år och nya drömmar. Det händer under en knapp halvtimme i en lägenhet i Karlskrona. Jag slår ackorden på gitarren och
vandrar runt i lägenheten samtidigt som texten kommer. Utanför fönstret ser man hur dimman lättar och solen stiger över Östersjön. Dåvarande
flickvännen applåderar över att jag äntligen skriver något glatt.
1979
En oktoberkväll 2000, jag sitter på sängkanten och sensommarsolen stryker mina bara fötter när sången reser genom tiden. Livet passerar revy.
Min mamma var sjuk vid den här tiden och hela min uppväxt spelades upp under den hösten. Barndomen utspelar sig än, jag vandrar fortfarande
runt barfota nere vid stränderna i havsbaden där jag kommer från, jag är för alltid den där oskuldsfulla pojken som inte lärt sig vara rädd.
Förlovat land
En annan flickvän och jag vaknar upp dagen efter en spelning i Jönköping och går ner i hotellrestaurangen för att äta frukost. Sedan fortsätter vår
resa tills det endast är en sång kvar av oss.
Inatt tar vägarna slut
Den här skrevs strax innan vi släppte vår första skiva Nattåget från Prag. Av någon anledning spelade jag aldrig upp den för bandet. Inte förrän
vi började arbeta med den här skivan plockade jag upp den och den satt som ett spik på en gång.
Sista chansen
Ett förhållande nära gränsen. Allt eller inget. Sex månaders slitning börjar att tära på mitt tålamod så jag går hem till en lägenhet jag då hade
Karlskrona och skriver den här i tillstånd av total uppgivenhet. Sedan åkte jag upp till Göteborg och repade in den med bandet och ytterligare en tid
senare spelade vi in den på demo. När så min flickvän, som jag fortfarande var tillsammans med, lyssnade så skrattade hon högt och tyckte den var
skitbra – skriv flera såna låtar, du ser, du kan ha användning för mig, sa hon.
I ditt namn
I januari 01 lämnar min mor jordelivet och allt blir tyst inom mig. Vind går genom träden, snö faller lätt över gräsmattan, sakta, sakta, ögat tittar ut
genom sovrumsfönstret. Inget händer. Några veckor efter begravningen kommer fem verser sång – I ditt namn. Det sägs att när något dramatiskt
som sjukdom, katastrofer och död drabbar oss människor så vaknar vi och inser vad som är viktigt i livet under cirka tre månader. Sedan faller
vi i glömska igen. Det ligger något i det. Tillvaron faller så lätt in i plikter och måsten, och det är upp till oss om vi vill bryta de bud som gäller. Både
personligt och kollektivt. Jag kände mig tvungen att bryta ny mark en lång tid efter hennes bortgång samtidigt som jag fick kontakt med något högt
och ovan som inte kan förklaras i ord. Och jag upplevde mamma lika levande som än när hon fanns med oss på jorden.
Torpet
Direkt efter skivsläppet med Nattåget från Prag i mars år 2000 flyttar jag till Ronneby. Där sätter jag ner väskan och ger mig ut i den lilla stans
vimmel. En söndagsmorgon sitter jag i köket på en träpall med gitarren i knäet och förlöser Här är mitt hem som senare döps om till Torpet. Och
det där torpet blir mitt hem under ett och ett halvt år. Det här är mitt hem, här i landet vill jag bo. Det här är mitt hem, här är drömmarna som
dog och jag går över trädgården, jag går över längesen. Jag sår mina frö igen, här kan jag växa upp igen.
Bröder
Januari 2003, jag vaknar upp på nyårsdagen i en lägenhet i Göteborg. Snön faller utanför fönstret. Kylan bet allt längre in i landet och även mig.
Förra trummisen Andreas kallade mig för "drömmaren med huvudet i det blå" vid ett tillfälle och det lät så bra att jag ville ha med de raderna i en
refräng någon gång.
Världen är mitt hem
Hon och jag var många mil och månader från varandra. Fast i hjärtat bara millimeter. Vissa relationer är bara omöjliga
Kom in i mitt liv
Ett halvår efter mammas bortgång. Sommar, barfota promenader längs stranden, solnedgång, vågskvalp, drömmar, minnen. Jag vandrar vidare i
något som inte längre finns och låter det leva upp för en stund. Det känns som om vissa historier väntar på att sätta punkt innan den skrivs och
då följer givetvis stora textmassor som jag ofta är tvungen att skära i, vilket är svårt men den här lät jag vara helt. Ibland är det underbart att
vandra runt i det förflutna, dock inte vidare kreativt, det som varit måste jag lämna till slut och den här sången var skön att få spela in och sedan
släppa för gott.
Januari 2002, nytt år och nya drömmar. Det händer under en knapp halvtimme i en lägenhet i Karlskrona. Jag slår ackorden på gitarren och
vandrar runt i lägenheten samtidigt som texten kommer. Utanför fönstret ser man hur dimman lättar och solen stiger över Östersjön. Dåvarande
flickvännen applåderar över att jag äntligen skriver något glatt.
1979
En oktoberkväll 2000, jag sitter på sängkanten och sensommarsolen stryker mina bara fötter när sången reser genom tiden. Livet passerar revy.
Min mamma var sjuk vid den här tiden och hela min uppväxt spelades upp under den hösten. Barndomen utspelar sig än, jag vandrar fortfarande
runt barfota nere vid stränderna i havsbaden där jag kommer från, jag är för alltid den där oskuldsfulla pojken som inte lärt sig vara rädd.
Förlovat land
En annan flickvän och jag vaknar upp dagen efter en spelning i Jönköping och går ner i hotellrestaurangen för att äta frukost. Sedan fortsätter vår
resa tills det endast är en sång kvar av oss.
Inatt tar vägarna slut
Den här skrevs strax innan vi släppte vår första skiva Nattåget från Prag. Av någon anledning spelade jag aldrig upp den för bandet. Inte förrän
vi började arbeta med den här skivan plockade jag upp den och den satt som ett spik på en gång.
Sista chansen
Ett förhållande nära gränsen. Allt eller inget. Sex månaders slitning börjar att tära på mitt tålamod så jag går hem till en lägenhet jag då hade
Karlskrona och skriver den här i tillstånd av total uppgivenhet. Sedan åkte jag upp till Göteborg och repade in den med bandet och ytterligare en tid
senare spelade vi in den på demo. När så min flickvän, som jag fortfarande var tillsammans med, lyssnade så skrattade hon högt och tyckte den var
skitbra – skriv flera såna låtar, du ser, du kan ha användning för mig, sa hon.
I ditt namn
I januari 01 lämnar min mor jordelivet och allt blir tyst inom mig. Vind går genom träden, snö faller lätt över gräsmattan, sakta, sakta, ögat tittar ut
genom sovrumsfönstret. Inget händer. Några veckor efter begravningen kommer fem verser sång – I ditt namn. Det sägs att när något dramatiskt
som sjukdom, katastrofer och död drabbar oss människor så vaknar vi och inser vad som är viktigt i livet under cirka tre månader. Sedan faller
vi i glömska igen. Det ligger något i det. Tillvaron faller så lätt in i plikter och måsten, och det är upp till oss om vi vill bryta de bud som gäller. Både
personligt och kollektivt. Jag kände mig tvungen att bryta ny mark en lång tid efter hennes bortgång samtidigt som jag fick kontakt med något högt
och ovan som inte kan förklaras i ord. Och jag upplevde mamma lika levande som än när hon fanns med oss på jorden.
Torpet
Direkt efter skivsläppet med Nattåget från Prag i mars år 2000 flyttar jag till Ronneby. Där sätter jag ner väskan och ger mig ut i den lilla stans
vimmel. En söndagsmorgon sitter jag i köket på en träpall med gitarren i knäet och förlöser Här är mitt hem som senare döps om till Torpet. Och
det där torpet blir mitt hem under ett och ett halvt år. Det här är mitt hem, här i landet vill jag bo. Det här är mitt hem, här är drömmarna som
dog och jag går över trädgården, jag går över längesen. Jag sår mina frö igen, här kan jag växa upp igen.
Bröder
Januari 2003, jag vaknar upp på nyårsdagen i en lägenhet i Göteborg. Snön faller utanför fönstret. Kylan bet allt längre in i landet och även mig.
Förra trummisen Andreas kallade mig för "drömmaren med huvudet i det blå" vid ett tillfälle och det lät så bra att jag ville ha med de raderna i en
refräng någon gång.
Världen är mitt hem
Hon och jag var många mil och månader från varandra. Fast i hjärtat bara millimeter. Vissa relationer är bara omöjliga
Kom in i mitt liv
Ett halvår efter mammas bortgång. Sommar, barfota promenader längs stranden, solnedgång, vågskvalp, drömmar, minnen. Jag vandrar vidare i
något som inte längre finns och låter det leva upp för en stund. Det känns som om vissa historier väntar på att sätta punkt innan den skrivs och
då följer givetvis stora textmassor som jag ofta är tvungen att skära i, vilket är svårt men den här lät jag vara helt. Ibland är det underbart att
vandra runt i det förflutna, dock inte vidare kreativt, det som varit måste jag lämna till slut och den här sången var skön att få spela in och sedan
släppa för gott.