Rost

Jag är en sångare från ytterkanterna, en sån som måste hålla pennan vass

För att skära igenom ord och löften, och världens illusioner

Vi skriver nya krav och villkor där människor väljer från sitt allra lägsta jag

Inte jag, inte jag, ska inte gå under, det här är min allra första, största dag

En gång gick vi upp med solen och månen, med lovsång och böner och barfota dans

De stora slätterna, skogar och sjöar, vågorna sköljer över sandstränderna

Livet är ett varande, utan prestationer tycks folk inte stå ut med sig själv idag

Dom vi var igår måste vi lämna utan att vi vänder och ser oss om

Mayafolk, indianer, aboriginer, stammar födda som ett naturens band

Sen kom den vite mannen med blänkande vapen, på jakt efter silver, guld och diamant

Nya världar, nya fynd, alltid något i kikaren, alltid nåt i sin blick

Och nu har vi skövlat och tömt våran älskade jord, varje tanke, varje handling

Betyder mer än du någonsin anar och tror

Alla vägar som du ser, dom leder till dig själv

Alla vägar bär dig fram

Men vill du verkligen veta vem du är, vem du var, vill du verkligen ha sanningen hörd

När hjärtat vaknar, när ögonen öppnas, minnena kommer ett efter ett

Alla livstider räknas, vart och ett, klockan stannar in i din blick

Någonstans där i dina brott får du möta din skugga, möta din själ

Är du blivande eller havande, vill du förlösas eller vill du förgås

I livets hemlighet

Alla vägar bär dig fram

Alla vägar bär dig fram

Ta det sista, töm din bägare, vad är det du vill ha som du inte kan ge

När ska du åter vända mot solen och glädjen, mot stjärnorna och himlen, mot den stora världen

Där krigen löses, konflikternas rot, oss och dom, jordens alla helveten

Att bryta mörkret är oundvikligt, som blommor spirar sig upp mot ljuset

Alla taggtrådshjärtan, alla förlorade barn, alla teveidioter

Alla dom som har ramlat ur sitt sammanhang

Alla vägar bär ditt namn

Alla vägar bär ditt namn

Vid en strand i Thailand tänds tusentals ljus, för de själar som lämnade, som havet tog

Vi vigde våra liv i kyrkor och tempel, vi vigde våra drömmar, våra seder och riter

När hjärtan krossas, då rullar en sorgescen, ja då jävlar i helvetet ska himmelriket ner

Tusentals lanternor över en stilla ocean, brinnande rislampor stiger mot kvällshimlen

Den himmel vi alla tillhör oavsett vad jag tycker

Om dom liv som förgås, om dom liv som jag burit på

Alla vägar bär mitt namn

Alla vägar bär mitt namn

De hemlösa drar sin kedja över golven, en filt över liket, ett glas, ett bloss

Städer fylls av likriktade, om några ska gå under – vad spelar det för roll

Samhällets löften, kollektivets våg, alla lika inför lagen som ett plus ett är två

Få som kan räkna en människas slag, som ser igenom fingrarna, som bryter natten

Mot ännu en dag

Men det här är ingen klagosång, jag är en av dom som bryr sig om

Vad vet vi om värden, vad vet vi om oss, varför vi föddes, varför vi kom

Morgondagens hjältar, morgondagens barn, står inte vända mot mörkret

I väntan på sin undergång

Dec 2005