


Albino
Du gömmer dig i mörkret, du söker vägen ut. Du letar efter sanning, som om lögnen tagit slut. Vad mer att säga? Nelson Mandela sa att vi räds
ljuset mer än mörkret. Visst, jag håller med.
Halvvägs till himlen
Ett telefonsamtal i bilen, till eller från jobb. Till eller från dig. Alltid halvvägs du och jag. Du i ditt hippieliv och jag i mitt nyktra inrutade.
Alla vägar går mot solen
Bara lite text och en enkel blues. Inget att tillägga där heller.
En sång om längtan
Skriven i huvudet när jag irrade runt i Helsingborg. Jag cyklade till min flickväns lägenhet och skrev ner alltihop innan det försvann.
Såna som oss
En vision. Eller ett minne. Jag vet inte.
Alltid vara så
Man får passa på att skriva låtar under förälskelsen, den är ju färskvara. Till Linda.
Himlen blues
Också ett minne. En bilresa genom landet mot den blekingska myllan. Blicken I backspegeln, foten
på gasen.
Helsingborg
Min mamma föddes och växte upp på norr, men det var inget hon återvände till eller saknade på något sätt. Så det föll på min lott kan man säga.
Din inre röst
Skriven i maj 05 i Ronneby kommuns stora sal. Jag städade där under några månader och satte mig i en hörna när ingen såg. Man kan säga
jag fick betalt för denna låten; 92 kr/timme. Minus skatt. I och försig skrevs den på en halvtimme…
Den stora världen
Antagligen trött på att städa. Trött på att kämpa. Trött på att vara allra längst ner i hierarkin. En sång ur skurhinken kan man säga.
En kväll i juli
En finstämd liten sång som blickar tillbaka på livet med musikerdrömmar, struligt band, bära högtalare, sälja skivor ur hand, jaga spelningar.
Melodin klinkades fram på ett ostämt piano i ett garage i Ronneby. Antagligen står pianot kvar. Ingen spelar på henne längre. Inget band
repar i garaget heller. Och så gör tiden med oss. Vi är flyktiga varelser. Så är det. Vi föds alltid på nytt, om och om igen. Något i oss
kliver fram och vill bli sett, och hört. Vi vill ut i ljuset, egentligen, alla och en var.