Inkognito

Jag vaknade i ett stjärnfall

Jag vaknade i novembermörkrets eld

Vid stranden och havet en kall och ödslig kväll

Jag lämnade allt bakom mig, hus, familj och meningslösa jobb

Kvar fanns bara skulder, lite kläder och en kolsvart själ

Sen gick jag utmed vattnet, den vägen blev mitt hem

Jag följde mina sånger, dom tog mig upp till himmelen och ner

Och alla gamla roller samlade sig till en

Allt jag drömmer och önskar, allt jag ber om

Allt jag räds

En ung man kom från Danmark

Han hade varken pengar eller jobb

Han fick bygga allt från grunden och klättrade uppåt i trettitalets Helsingborg

Och han träffade en kvinna, tillsammans fick dom två döttrar, ingen son

Och kanske var det därför som ett frö till släktens sorg

Sista dottern är på hemmet, hon minns inte längre vem hon är

Nittifem år är en dimma, en gång var hon drottning i sitt hov

Hennes pappas röst var lagen, som hon tog över när han dog

Den kvävde hennes egna, en av dom

Var min mor

Och mamma lämnade sin högborg

En höstdag nittonhundrasextiofem

Hon förlovade sig med rätt man och blev förbannad av sin mor

Alla lika inför lagen, den lag som står skriven i vårt blod

I kyrkan höll de bröllop, sen ut på trappan i sommarens sol

Dom åkte taxi genom staden, på Grand hotell blev jag till

I varje människa föds en längtan och jag var älskad från första stund

Men vi lägger våra rädslor som ett lager av skuld

Inget barn kan leva för

Någon annans skull

Och alla våra gåvor ligger gömda i en skog

Klä av dig inför världen, gå ner på knä inför din sorg

Längst därinne i ditt hjärta finns alla dunkla minnen kvar

En dag får du förlåta, vad dom gjorde vad dom sa

Lämna mig för kärlek

Eller kom till mig för det

Är det enda

Du kan ge

Sep 05