Janteblues
Det börjar bli sent, solen går ner
Finns det någon människa som vet vart vi är på väg
Politiker på scenen i en tevedebatt
Vadsomhelst blir sanning i giganternas kamp
Och världen förändras och så ska det bli
Min röst i dina händer och livet är förbi
Det finns ingen som kan ge dig min saknad och sorg
Det finns ingen som kan ge dig mycket mer än vad du får
Två människor möts på ett ställe ner i stan
Dom går tillsammans genom natten om ett år väntar dom barn
Finns ingen som kan säga vad som händer med oss
När vi lämnat det gamla, när vi synat våra brott
En överviktig journalist på HD: s redaktion
Skriver för de ensamma männen som vägrar växa upp
I en värld där Stones o Dylan är kung
Men det var aldrig deras mening att bli evigt unga
Ett byggnadskontor från sextitalets mitt
Där min pappa gjorde ritningar från en arkitektritad skiss
Men någonstans längs vägen brann papperna upp
Som en examen i helvetet vid himmelens port
Folkhemsvisionen och arbetets lön
Som byggde vägar och badhus i en storslagen dröm
Allt det vi tar för givet idag som bortskämda barn
Kvar står husen och städer till en förlorad generation
Här är folket och publiken vid dom utvaldas scen
Här är sorlet innan showen, är det någonting att se
Jag är född för att leva, jag stavar mitt namn
Jag är mer än några siffror, jag är värd att ta i hand
Allting står skrivet i blod och i lust
Varje människa har sin sanning – så vad säger du
Inget öga är blött, i mitt är det torrt
Bara ilskan som vitnar och sakta driver bort
Vinsterna kommer när vi förlorar oss
Alla gränser jag testat höll inga rimliga mått
Jag tar bilen om morgonen för att göra mitt jobb
Några timmar på golvet för barnen och oss
Och jag skriver mina sånger, jag skriver mina brev
Jag skriver till min älskade – bara du som vet
Sep 05