Janteblues

Det börjar bli sent, solen går ner

Finns det någon människa som vet vart vi är på väg

Politiker på scenen i en tevedebatt

Vadsomhelst blir sanning i giganternas kamp

Och världen förändras och så ska det bli

Min röst i dina händer och livet är förbi

Det finns ingen som kan ge dig min saknad och sorg

Det finns ingen som kan ge dig mycket mer än vad du får

Två människor möts på ett ställe ner i stan

Dom går tillsammans genom natten om ett år väntar dom barn

Finns ingen som kan säga vad som händer med oss

När vi lämnat det gamla, när vi synat våra brott

En överviktig journalist på HD: s redaktion

Skriver för de ensamma männen som vägrar växa upp

I en värld där Stones o Dylan är kung

Men det var aldrig deras mening att bli evigt unga

Ett byggnadskontor från sextitalets mitt

Där min pappa gjorde ritningar från en arkitektritad skiss

Men någonstans längs vägen brann papperna upp

Som en examen i helvetet vid himmelens port

Folkhemsvisionen och arbetets lön

Som byggde vägar och badhus i en storslagen dröm

Allt det vi tar för givet idag som bortskämda barn

Kvar står husen och städer till en förlorad generation

Här är folket och publiken vid dom utvaldas scen

Här är sorlet innan showen, är det någonting att se

Jag är född för att leva, jag stavar mitt namn

Jag är mer än några siffror, jag är värd att ta i hand

Allting står skrivet i blod och i lust

Varje människa har sin sanning – så vad säger du

Inget öga är blött, i mitt är det torrt

Bara ilskan som vitnar och sakta driver bort

Vinsterna kommer när vi förlorar oss

Alla gränser jag testat höll inga rimliga mått

Jag tar bilen om morgonen för att göra mitt jobb

Några timmar på golvet för barnen och oss

Och jag skriver mina sånger, jag skriver mina brev

Jag skriver till min älskade – bara du som vet

Sep 05