BIOGRAFI

Sommaren 1995. Övar troligen Hits 88 på min mammas Bjärton.

En gång var även jag ung. Efter att ha överlevt ungdomen och harvat mig fram med lite olika jobb pluggar jag till byggnadsingenjör på Chalmers i början av nittiotalet. Är färdig i maj 1994 med goda betyg men får ändå inte någon ro. Efter finanskrisen och efterföljande byggkris får jag inte heller några jobb. Hankar mig fram med a-kassa och hänger på bibliotek, läser massor och tar del av samhällsdebatter. Blir nyfiken på och börjar plugga Humanekologi på både Göteborgs och Lunds universitet. Lite trevande börjar jag även skriva egna låtar men de låter ganska platt och intetsägande. Efter en resa ner till Prag i maj 1997 händer något och pennan flödar av texter och musik. På kort tid skrivs en hel hög ihop.

Första spelning med egna låtar. Juli 1997. På Klitterängen i Ängelholm.

Jag spelar upp dem för min yngre bror och han går igång. De får mig snart att bilda band, skaffa replokal och boka första spelning. Vid trettio års ålder. Snart görs tretimmarsgigg med långa låtar och ännu längre gitarrsolon, vi åker trettio mil i Volvo kombi, bär astunga PA, skruvar ihop och isär. Spelar för fyratusen i gage, vilka spenderas på vandrarhem, bensin och öl i någon avsides bar. Demos spelas in på kassettband och skickas till skivbolag. Förtryckta standardsvar dimper ner i brevlådan: ”Nej tack”. Ibland kommer även svar med god respons. Sommarens sista spelning 1998 är på Tullakrok och jag sitter backstage. Med blodad tand. Det här var kul.

Bilen packas en varm septembermorgon 1998 och kör mot Göteborg, parkerar utanför en rumsförmedling i Haga och lyckas få tag på en billig etta i Högsbohöjd samma dag. Magnus Lanshammar (som också spelar i mängder av blues- och rockabillyband i stan) öppnar dörren och vi fikar någon timme innan han skriver över sitt förstahandskontrakt till mig. Jag flyttar in nästa vecka. Sätter upp handskrivna annonser på Bengans och andra skivbutiker det kryllar av vid den här tiden. Lyckas snart få ihop ett nytt band vi kallar Ny Söndag och drömmer kontrakt, radio och teve. Några trummisar som inte håller måttet avverkas, vi letar förtvivlat efter replokaler och när vi väl hittar en blir vi omgående av med den. De gamla spökhusen längs Södra vägen stängs av Räddningstjänsten efter den svåra branden på Hisingen där ett hundratal ungdomar innestängdes och många avled. Vi lyckas till sist hitta en ny ute på Röda sten. Strax innan juluppehåll dyker en skicklig trummis in och får jobbet.

Samtidigt jobbar jag nätter på hotell, lyssnar på P3 och viker tvätt, städar foajé och hall, kopierar papper och halvsover. En februarikväll meddelas att Björn Afzelius gått bort, vilket berör mig.

Bandet gör sedan lite spelningar under 1999. Ett bolag i Göteborg är nyfikna på oss och jag skickar demos till dem då och då.

Tullakrok 1999. Med Limme, Kroon, Magnus Karlsson, Martin Larsson (ej i bild)
När vi spelade hade jag tryckt upp info om oss och kommande album.
Pubspelning 1999 i Ängelholm.

Under hösten 1999 spelar bandet in grunder till albumet ”Nattåget från Prag” och med den får vi äntligen kontrakt i slutet av året och ger ut vår första skiva i mars 2000. Har release på Gottwalds musikhus i Ängelholm. Över hundra personer hittar dit. En halvsida skrivs i NST, en första recension ges och jag får ännu mer blodad tand.

Artikel på NST:s nöjessida, mars 2000.
Gottwalds i Ängelholm, mars 2000.
Recension av Ny Söndags första cd ”Nattåget från Prag”.

När skivan är släppt är jag mätt på storstadstillvaro med bilar, cyklister, dyr parkering, trånga gator, trafikrusning, spårvagnar och långa nätter på hotell. Även min nitton kvadratmeter stora lägenhet utan dusch känns allt trängre.

En teckning jag klottrade ner på hotellet där jag jobbade natt. Lång promenad dit och hem genom Slottsskogen.

I längtan efter lugn och tystnad kör jag trettio mil till torp i Ronneby och flyttar snart in hos min gode vän Ante (omsjungen i Torpet). Sitter på stentrappa på blekingsk mark under lovande himmel och skriver, skriver, skriver. Tusen sidor brinner. Lyckas ta mig fram med lite a-kassa och sexmånaders projekt om vartannat. Skaffar en första mobiltelefon och fumlar fram ett allra första sms. Kopplar upp mig på tjutande modem och tillverkar enkel hemsida. Bloggar långt innan begreppet existerar. Åker tåg tvärsigenom landet för att repa med bandet i Göteborg då och då. Går avenyn upp och ner. Har inget jobb, inga pengar. Men all tid i världen.

Hösten 2000 insjuknar vår mamma. Jag åker ner till Berlin och stannar fyra dagar och hinner skriva mig igenom hela barndomen. Den 2 januari 2001 lämnar hon jordelivet och reser med änglarna mot ljuset. Ägnar våren åt att hantera den omvälvande händelsen. Har en del andliga upplevelser. Befriande och upplyftande.

Mamma, midsommar 1979.

Spelar in uppföljaren ”Bahnhof zoo” i juni 2001 i Örkelljunga. Fem grabbar från olika håll i landet möts under fyra dagar i byn gud glömde. Torsdag till söndag. Vi äter, sover, spelar, väntar, dricker kaffe, tittar film, väntar. På söndagen åker alla hem. Veckan efter lite pålägg och mixning. Under sensommaren lägger jag skivan i händerna på en manager som sedan söker nya avtal med massa bolag men får nej. ”Svenskspråkigt säljer inte” säger en del.

Bosätter mig på Trossö i Karlskrona under sensommaren.  Flyttar in i en tvåa med utsikt över Stumholmen och Östersjön. Går långa promenader under böljande himmel över lika böljande gator. En otroligt vacker stad. Sitter på kafé. Skriver, skriver, skriver. Läser några böcker mellan varven. Kliar på gitarren. Spelar ibland. Repar i Göteborg med ny duktig gitarrist. Vi lagar mat och tar ett glas och går nerom stan. Hela bandet åker tjugotvå våningar upp i Gothia Tower och skålar för framtiden. Martin Larsson (bas), Martin Johansson (gitarr), Pontus Estling (klaviatur) och Andreas Andersson (trummor). Och jag då. På söndagen åker jag åter till Karlskrona och försöker finna mig i en vardag. Tisdag morgon den 11 september ser vi flygplanen köra rakt in i tvillingtornen. Ofattbara bilder väller in i vardagsrummet. Överallt spelas de upp och debatteras. Overkligt.

Hösten jobbar jag med eget bolag och försöker få spelningar och avtal. Men det händer inte mycket. Har flickvän boende i Italien, vi ses var åttonde vecka ungefär. Kontakt mestadels med sms – som plingar till i min Nokia 3510 då och då. Sms kostade en och femtio vid den tiden och samtal var svindyrt. Långväga relation via den tidens mobiler var ingen höjdare.

Bandet gör några spelningar i Göteborg, Jönköping och Ronneby.  I övrigt mest väntan.

Under 2002 skrivs en del nya låtar till ett fjärde album – Roma. Tanken var att åka ner till en tredje europeisk huvudstad, liksom jag gjort med de två tidigare albumen. Varför vet jag inte, tanken dök bara upp i huvudet. Så där satt jag med en inspelad men ännu outgiven platta och material till snart två nya.

På en klippa utanför Bräkne-Hoby, sommaren 2002.

Under timmeslånga promenader runt öarna skiftar både årstider och väder. Flickvännen kommer på besök några veckor och åker snart igen. När värmen kommer åker jag gärna tåg och buss till småstäder i Österlen, sitter på kafé och skriver, badar i små vikar, går längs stränder och ser lätta moln rulla ut över Östersjön, nästa vecka åker jag färja med min bror över till Helsingör och vet snart varken ut eller in. Kan man leva på detta?

Bokar samtidigt tid i Nacksvingsstudion i Göteborg för att mixa om ”Bahnhof zoo” och pressar en egen upplaga. Säljer på kommission i skivbutiker. HD recenserar albumet och sågar friskt. Vilket skär i en ung drömmande trubadur. Samtidigt stod män med gitarr inte högt i kurs för recensenter vid den tiden.

Recension i HD.

En gammal skrivmaskin står uppställd och knappras på tills färgbandet tar slut. Tittar ut från balkongen om kvällarna, ser Polenfärjan över vattnet under en magisk natthimmel. Gör någon enstaka, lite oengagerad, spelning med oengagerat band. Åker upp till Göteborg och repar med dem, vi åker allesamman till Örebro och spelar in demos med låtar till ett tredje album. Sjunger mer och mer på skånska, vilket är lite ovant. Demos skickas till diverse bolag, men ingen nappar. Få svarar ens. Vid den tiden hade skivbolag all makt, de ägde distributionsnäten – vilket också var enda möjlighet att bli recenserad. Men branschen hade fått rejäla problem. Folk laddade ner mp3 och delade dem via egna servrar. Alla brände egna cd-skivor istället för att köpa svindyra cd-skivor i butik.

Bandet repar in nya låtar i replokal på musikhögskolan i Göteborg och vi är entusiastiska. Det låter bra. Jag är sittande på fik någonstans längs Kungsgatan efter något av repetitionerna och blickar ut. Folk passerar. I mig har någonting helt stannat av.

2002 är valår. Valstugor ställs upp på Klapeidaplatsen. Partifolk delar ut informationsblad och pratar med förbipasserande. Ett gäng obehagliga svartuniformerade nationalsocialister viftar med flaggor och  trampar runt i i svarta stövlar. Ung vänster följer dem med kamera gatorna runt Trossö. Janne Josefsson bandar politikers åsikter med dold kamera och vardagsrasismen debatteras snart i alla medier. Värst drabbas M av tevereportaget. Göran Persson vinner väljarnas förtroende och ytterligare fyra år att styra landet. SD uppmärksammas för första gången och får lite mer än en procent av folkets röster.

Slutdebatt 2002. Klassiska argument från alla partier i ett politiskt landskap alla känner igen. Sossar mot borgare. Vänster mot höger. Ordförande Persson mot en trist och okarismatisk Bo Lundgren gjorde inte många engagerade. De flesta röstade som sig brukligt. Internet hade inte slagit igenom än och ingen visste särskilt mycket om någonting. Inte jag heller. La min röst på Mp då.

Tillvaron i Karlskrona går mot sitt slut. Liksom distansrelationen. Mitt nystartade bolag gav inte tillräckligt med kontakter och inkomst. Musikbranschen var nästintill ogenomtränglig då. Jag sa upp hyreskontraktet och packade snart bilen. Körde den fullastad mot Helsingborg vind för våg.

Underbara Fria bad i Helsingborg.

Inkvarterar mig med min bror på Drottninggatan 51 hos vår mormor – som blir allt sämre och vandrar allt längre in i demens. Vi hjälper henne med vardagens alla bestyr. Själv ställer jag upp en dator i biblioteksrummet och skriver utkast till en bok. Lastbilar och bilar dundrar utanför fönstret. Höst blir vinter. Var dag sitter jag på biblioteket och bläddrar i massa böcker och läser morgontidningar. Tack alla Sveriges bibliotek, ni har varit min kyrka. Hamnstäder är ändå magiskt vackra. Min bror pluggar till lärare i Malmö om dagarna, vi lagar käk tillsammans om kvällarna och äter med vår 92-åriga mormor. Hon berättar anekdoter ur minnet men glömmer snart vem hon är och vart hon ska.

Arbetsförmedlingen i Göteborg ringer en dag i januari och säger jag har två månader kvar med a-kassa. De vill ses om någon månad och se vad jag kan göra, men jag vill inte göra något annat än att skriva. Besöket hos dem blir kort. Jag skriver ut mig ur samhällsrullarna. ”Lycka till” säger de två trevliga kvinnorna. Jag lämnar den institutionen och alla samhällskrav och lättade rejält. Tog en evigt lång fika på avenyn någonstans och försökte rita upp lite planer. 

Vi lyckas få in mormor på vårdhem under sommaren 2003 och säljer snart en femrummare på Drottninggatan.  Samtidigt erbjuds jag och min bror en trerumslägenhet på Tågaborg. Om morgonen badar jag på Fria bad och äter frukost i vår trea. Kaffe och färska frallor. Lyssnar på allehanda kändisar och politiker prata sig varma för euron och än mer centraliserad penningpolitik. Avnjuter Gessle-konsert på Sofiero tillsammans med tolvtusen jublande personer. Gyllene Tider-feber råder i flera veckor. Balkongdörrar och fönster står öppna lite varstans i stan och skrålande människor spelar dem högt och sjunger med i refrängerna. Samma sak upplevde jag när Lars Winnerbäck släppte ”Kom” sommaren 1999. Överallt spelades Winnerbäck – låtar som träffar rakt in i svenska folksjälen.

Hemma på Wrangelsgatan sitter jag på sängkanten och skriver ännu en sång med förhoppning om liknande fenomen för mina alster.

I städerna och teven debatteras euron dag ut, dag in. Den 11 september 2003 faller utrikesministern Anna Lindh ner efter en knivattack på NK-huset i Stockholm. Än en gång stannar m/s Sverige in och känslan går nästan att ta på. Euron slutar omgående att debatteras. Samtidigt repeterar vi ”1979” och i november går vi in i Nacksvingsstudion hos Isak Edh för att banda in. Efter två veckors konstigheter i studion börjar det ända ta sig. Får beröm av lokala musiker och branschfolk som gästar studion. Skickar mix till några skivbolag i vadderade kuvert. Får nej och åter nej. Musikbranschen har kroknat rejält. Skivbutiker går på knä. Ingen verkar våga satsa på någonting mer än säkra kort, som popgeniet Håkan Hellström. Även Lars Winnerbäck lyckas sjunga för en hel generation och åker på turné efter turné. Min gitarr, kvarglömd i studion, försvinner iväg med något halvrisigt band på en annan turné. Åker ner till lägenheten i Helsingborg och funderar. Känner mig något matt men njuter av långa promenader längs kajer och Pålsjö skog.

Lämnar stan i januari 2004. Styr kosan mot blekinges vackra skärgårdar och de glada vänner jag funnit där.

Fredrik Larson & Dom andra. Vi spelar i Ronneby, juli 2004. Noterar att jag spelar på en akustisk 12-str min goda vän Tommy Magnusson lånat ut. Jag tjänade knappt tolvtusen under hela året och hade föga råd med några instrument.

Blir erbjuden att bo billigt i ett hus nära järnvägsspåret med en kompis. Inreder garaget till replokal och bildar nytt band. Som också gör en del spelningar under sommaren. Vi gästar även radio P4 mot hösten. Jobbar svart i en sågfabrik då och då när pengar behövs.

Artikel i BLT, våren 2004.

Bandet och jag börjar skissa på nytt album. Som vi jobbar med i närapå ett och ett halvt år. Istället för att söka kontrakt skaffar jag eget bolag. Och egna distributionsavtal. Är även med och bildar musikföreningen Midsommarklubben, som uppmärksammas en del. Börjar ta städjobb för att ha lite lön och träffar samma veva en tjej. Hon åker från Helsingborg och hälsar på och drar snart ett flyttlass till Blekinge, får jobb och vi börjar söka eget boende. Lämnar huset där tågen passerar varannan timme och flyttar till vacker lägenhet med högt i tak och kakelugn.

Recension i Otakt, maj 2006.
Mikael Wiehe svarar ett brev jag skrev med kort recension av ”Roma”.
Recension i HD av Göran Holmqvist. 3 av 5.

Efter en del knicksande med pressning lyckas vi ge ut ”Roma” och hålla release den 6 maj 2006 i Ronneby kulturhus. Gör intervjuer, får goda recensioner och avverkar bortåt femton spelningar lite varstans. Är 39 år ung och skriver som aldrig förr. Mer och bättre. Stampar barfota takt. Bor snart ensam i en fyra på hundra kvadrat med katt. En Statoilmack mittemot. Flickvännen skaffar körkort, köper Golf Cabriolet och lämnar snart byn. Vi lämnar varandra som goda vänner.

I väntan på Lars, hette ett arrangemang vi gjorde med Johan Svedberg och vispopbandet Blommor.

Lyssnar på Dylan och svart blues, svart soul. Gör novellsamling med föreningen och bygdens unga författare. Föreningen tilldelas snart kommunens kulturpris. Får även Blekinge läns Kulturpris under sensommaren. Gör radiointervjuer. Jobbar med städ lite överallt i bygden och tröttnar ganska snart. Några i bandet lämnar stan för annat liv i Malmö. Snart börjar även jag längta någon annanstans.

Åsa Ottosson startat eget förlag och ger ut novellsamlingen ”Den som söker en plats på jorden”.

Flyttar till Ängelholm i november. Träffar någon ny. Igen. Hon bor i fin trea mittemot kyrkan. Vi äter frukost i smalt kök och ser ut över vacker innergård. Går långa åpromenader med underbar liten pudel. Rock, heter han. Kör ut tidningar vissa nätter. Femhundra brevlådor i Skälderviken smäller i vinden. Någon enstaka kroggäst vandrar vingligt hem i gryningen. Hon och jag flyttar ihop. Vinterbadar med henne och tänder brasa i trerummaren. Odlar skägg.

Hösten 2006.

Vi skaffar snart gammal korsvirkesgård med renoveringsbehov, bor vid en landsväg, ser ut över åkrar och fält. Ser årstider växla. Arbetar med städ/fönsterputs i halva Skåne. Kör runt i en grön Renault Berlingo. Bloggar en hel del och har ganska många läsare. Bildar nytt band i Malmö, med ett gäng killar som flytt Ronneby: Pjär Engström, Patrik Gliveson och min yngre bror Limme.

Torgscen i Ängelholm, sommaren 2008.

Spelar snart in nytt album med dem. ”Underlig värld”. Åtta låtar tillverkade i Hasslarp. Håller välbesökt release på Nilsons Skafferi i Ängelholm och spelar sedan lite varstans med akustisk sättning. En del recensioner skrivs med varierande betyg. Norran, Sundsvalls tidning, Dalademokraten, BLT och några bloggar. En del gav höga betyg och hyllade, andra tyckte det lät garagerock.

Artikel i HD, våren 2008.
Brekillegård, mars 2008. Ett mysigt kafé mitt ute skogarna.

Under hösten ringer Lokal-tv i Malmö upp mig och vi gör intervju samt spelar två låtar live i en varm tv-studio. En lite makaber upplevelse. Men vi gör bra ifrån oss.

Skriver väldiga mängder låtar. Vill göra mer välproducerade skivor och lägger grund för ännu ett album. Låter min bror producera. Plöjer in en halv förmögenhet i det projektet. Långsamt mixas och mastras det hela, Marco Okka på ISMA gör promotion, släpper singel och ger ut albumet ”Gott liv” i december 2009. Håller fullsatt releasespelning på biblioteket i Ängelholm samt Dunkers kulturhus. Skivan verkar dock vara dåligt tajmad. Får få men väldigt bra recensioner. Gör en del spelningar men tar lite paus under 2010.

Åker på semester för första gången på femton år. Thailand. Tre veckors värme, sol, yoga, vespor samtidigt med att militärdiktaturen andades revolution. Läs blogginlägget ”En farang i Underland”.

Sommaren 2010 sätter Patrik Gliveson ihop ett enkelt band och vi gör spelningar i Klippan, Hishult, Helsingborg, på Öland, Malmö och Helsingör. HD kallar mig samhällsengagerad trubadur och jämförs med Mikael Wiehe. Tydligen deklarerade jag att lösa upp både FRA-lag och Jantelag med spelningarna. Läs här.

Renovering av gård, heltidsarbete, ständigt skrivande, bloggande och arrangerande av en del föreläsningar och konserter i kulturförening gör att tiden är svår att få ihop.

Träffar Putte Svendsen under hösten och gör några enkla inspelningar hemma hos honom i Billesholm. Tanken var albumet ”Albino”. Ett projekt som inte såg dagens ljus. Några av låtarna har jag senare plockat upp i andra album.

Sjysst albumomslag jag skissade på.

Bildar ännu ett band i Helsingborg med lite sköna killar. Gör några spelningar med dem under våren. Skaffar hatt. Spelar på Helsingborgsfestivalen för första gången (efter tio år av förfrågningar). Översätter Dylan hyfsat lyckat. Separerar dessvärre under 2011 och bor i bilen någon månad. Söker nytt hem och lyckas köpa hus billigt i Strövelstorp – renoverar och inreder. Äter nyttigt, gör morgonyoga.

Påbörjar albumet ”Ihop”.

Efter höst och vinter mastras skivan i ett svinkallt Stockholm hos Peter In de Betou i januari.  En vacker skiva med många bra låtar. Vi släpper singel under våren 2012 och gör radiointervju i P4. Jag sätter mig och bokar spelningar och lyckas knåpa ihop en releaseturné i Ängelholm, Helsingborg och Göteborg. Blir veckans album i någon City-radio. Klättrar på listor, säljer bra. ”Tusen dagar, tusen nätter” hamnar på Pop-radion. Gör sommarturné och en otrolig spelning på Helsingborgsfestivalen så tälttaket lyfter när ”Fyrtio plus” spelas. Släpper den som singel under hösten men lyckas inte få rotation på radion.

Inför släpp av Ihop. Maj 2012.
Artikel lokaltidningen, maj 2012.
Artikel HD.

Tillsammans med ett folkrockband Örjan Mjörnheden satt samman gör vi några spelningar och spelar in nio låtar jag skrivit ihop under sommaren. Det blir så småningom albumet ”Gränsland” vi släpper året därpå. ”Fyrtio plus” hamnar på topplista i P4 Blekinge mot sena hösten.

Promotionblad, Fyrtio plus.
Folkrockbandet YO Combinations.
Fröidhafestivalen 2012.
Strax innan besökare kommer till den årliga kärleksfestivalen Jesper Fröidh arrangerar. En lantlig och folklig tillställning mitt ute på åkrarna.
Soundcheck på Kvarnen Kornhult, juli 2012.
Musikfest Åstorp, aug 2012.

2013 görs ytterligare mängder av spelningar och under hösten spelar vi in nytt album i Svenska Popfabriken i Klippan.

Tullakrok 2013, med Mats Nilsson på trumma. Världens äldsta musikfestival startade 1971, tror jag, men fick läggas ner då kommunen inte backade upp arrangemanget tillräckligt. Mats Nilsson höll liv i en mer akustisk tillställning några år.
Svenska popstudion i Klippan med Per Christofferson, Fredrik Hejdström och Jesper Christofferson.

Musikbranschen förändras ytterligare efter att smartphone får genomslag. Hur människor konsumerar musik.  Men också att allmänheten kan fota, skriva, dela och sprida Musikredaktioner lägger dock ner mer och mer, streaming och gratismusik dominerar. Allt färre scener finns. Mer elit. Jag känner mig alltmer som Alice i underlandet när vi valåret 2014 släpper den utmärkta plattan”Folk” . HD skriver inför våra releasespelningar: ”Det blir intima konserter”.

Release Nilssons skafferi, april 2014.

Inför sommarens besök av Bob Dylan ringer HD upp mig och skriver artikel. Jag är väl inte överförtjust i legendens liveuppträdanden. Enda gång jag såg honom var 1998 och det var väl ok, men inte mer.

Sommaren 2014 blir jag av med all försörjning under några få dygn och lägger gitarren på hyllan ett par månader. Har nyss träffat ännu en tjej under ett yogapass. Under hösten blir vi gravida och gifter oss på nyårsdagen 2015 och inom loppet av ett år är tillvaron helt förändrad. Ingenting är sig likt.

Bebis i magen.

Vår son Love föds 3 augusti 2015. Tre dagar senare står jag med nytt band på scen inför fyratusen personer på en Ljusfest i Ängelholm. Återigen med blodad tand.

Nyfödd Love hos sin mamma. Aug 2015.
Barfota sångare på ljusfesten i Ängelholm, aug 2015.

Romanen ”Underland” släpps samtidigt. Vi åker upp till Bokmässan och flanerar mellan författare, travar med böcker, trista samtal och ännu tristare debatter. Samtidigt ökar migrationen till vårt land på ett obehagligt sätt. Obehagligt  på så vis att antingen är du kritisk och får mängder av vidriga stämplar, blir karaktärsmördad, fråntagen arbeten och plattformar eller så är du frälst. Regeringen håller rena väckelsemöten. Kändisar står på barrikaderna utan att ha en enda aning om vad som händer. Carola Häggkvist åker flyg ner till Lesbos och öppnar upp sin famn för all världens flyktingar. Kanske hon vaknade när hon såg misären, de många brott som begås och den kriminella verksamhet som slussade aningslösa ekonomiska  migranter över Medelhavet och tjänade enorma pengar på ett ypperligt naivt Europa. För de som såg igenom skådespelet och hörde varningsklockorna ringa avfärdades med fula invektiv. De fick inte en syl i vädret utan vädrade dem på sociala medier. Överallt rådde ren häxjakt på oliktänkande. Kort därefter stängdes landets gränser och plötsligt lät alla frälsta som de kritiker de nyss avhumaniserat.

Bild UNHCR.

Tillvaron blev enormt politiserad. Luften tjock och svår att andas. Kulturarbetare med avvikande åsikt än övriga kultureliten uteslöts. Inte formellt såklart. Men de få som yppat sig i media har blivit persona non grata. Yttrandefrihet och åsiktsfrihet står högst i en rättsstat och måste alltid skyddas – något alltid författare, konstnärer och musiker gått i bräschen för. Hot och förtal är straffbart men att dela sina åsikter, dela sina upplevelser, jisses, det håller oss samman. Berikar oss. Gör oss förstående, empatiska.

Nåväl.

Albumet ”Handskrivna brev” spelas in och släpps året därpå. En dyr och genomarbetat skiva. En första musikvideo görs och släpps. Radiointervju i P4 Karlskrona görs, en del spelningar avverkas, bland annat en mycket uppskattad releasespelning i vår trädgård. Nittio gäster trotsade regnvädret och dök upp hemma hos oss.

Releasefest i trädgården, juli 2016.

En nyinspelning av utmärkta albumet ”1979” tillverkas under samma sommar. Musikvideo görs på titelspåret ”1979” –  en hyllning till barndomsuppväxten i Ängelholm. Albumet släpps i februari 2017 och får mycket bra recensioner. Även Fredrik Virtanen skriver i Aftonbladet.

Samma år fyller jag osannolika femtio år.

Omgående börjar vi planera och sedan spela in mina allra första kompositioner, skrivna för tjugo år sen. ”Nattåget från Prag” spelas in under två helger sommaren och släpps i augusti 2017. En magiskt bra skiva. Vi gör fyra gigg i fyra städer med fantastiskt band. Gästar även P4 Göteborg för intervju och livespelning i deras studio. Gör intervju i nätmagasinet Rockfarbror och får fin recension.

Brekille höstfest, september 2017.

Har huvudet bland molnen. Fötterna i mörk, varm jord.

Kulturvärlden har jag alltid upplevt som obegriplig. Och näst intill omöjlig att komma in i. Ett fåtal bjuds in i tv och radio, grammisnomineras och hyllas tämligen ensidigt. Jag skickar in bidrag till lite olika nomineringar men inget händer.

Är förbannad och mer beslutsam än någonsin.

Vår andra son Joel föds i december. En omvälvande upplevelser då han hade ett hjärtfel och fick börja sitt liv med operationen på juldagen 2017. Efter någon månad är han tack och lov helt återställd. Och snart en pigg krabat bakpå mammas rygg.

Joel, maj 2018.

2018 börjar vi spela in ”Brott & straff” – ett album med tvärpolitisk botten. En folkhemsblues. Sångerna bränner hål i väggar och plånbok och försöker lyfter taket. Tillsammans med min bror sätter vi samman tvåmansbandet Blodsbroder och gör en mängd spelningar under hösten. Bland annat support åt Dan Hylander & Raj Montana band.

The Tivoli, sep 2018.

Den släpps i februari 2019 och ges 5 av 5 i betyg av nätmagasinet Rockfarbror. Vi gör tre releasespelningar. I Ronneby, The Tivoli och på församlingshem i Strövelstorp.

Lite på måfå skickar jag in ”Brott och straff” till musiktävlingen P4 Nästa och blev uttagen. Den 5 juni stod vi på scen inför femtusen personer i högsommarväder tillsammans med andra tävlande och massa gästartister. Allt sänt i radio. En tjejduo sjöng pop med folkmusikinslag och vann tävlingen. Vi var ändå grymt nöjda.

Under tiden har jag även börjat skriva för andra artister.

/ maestro