”Brott och straff” ute nu!

Så var äntligen albumet Brott & straff klart. Ungefär i samma veva vi får en ny regering. Om än bred men en svag sådan. Ytterligare fyra år lär tuffa på utan nämnvärd förändring. Vår folkhemsblues ångar vidare den också. Samtiden är underlig. Att bidra med musik känns mer angeläget än någonsin. I synnerhet tvärpolitisk sådan. Tio starka låtar bjuder albumet på.

Rockfarbror recenserar och ger skivan 5 av 5 i betyg.

  1. Brott och straff
  2. Du och jag och Bob
  3. En sång om längtan
  4. Kårhusockupationen -68
  5. Skuggorna och nuet
  6. Kokongen
  7. Brev från en orolig medborgare
  8. Många och en
  9. Sent en natt
  10. Tid att sätta punkt

Producerad, inspelad, mixad och mastrad av Limme Johnsson i Studio Mansarda

Fredrik Larson: sång, akustisk gitarr, munspel / Limme Johnsson: elektrisk & akustisk gitarr, bas, körsång, orgel, programmering, trummor / Carl Magnus Consitt; trummor / Erik Ahl: Piano, hammondorgel

Lyssna gärna på hela albumet i Spotify.

Mer om låtarna:

  1. Brott & straff: en enkel country om småsinta bruksorter en uttråkad ungdom lämnar så snart de slutar skolan (och återvänder till när de själva bildar familj). Övergivna fabriker och tomma tegelbruk minner om svunna tider. Kommunpolitiker kämpar med sviktande budget och att locka nya investerare till bygden. Av någon anledning älskar jag dessa små samhällen långt från storstadsdjungeln, långt från trafikmyller och uppskruvat tempo.
  2. Du och jag och Bob: en trevande kärlekshistoria på en restaurang där kocken diskat undan, baren stängt och vännerna gått hem. De unga tu plockar upp en mobil och spelar Dylan på låg volym som enda sällskap. De vandrar bort till en urvattnad jazzfestival och fortsätter sedan över gatorna sökande varandras händer.
  3. En sång om längtan: skriven våren 2005. Samma år Totta Näslund ställde tofflorna. Även en i raden av påvar lämnade sin hatt och sitt gudagivna ämbete. Själv satt jag framför nyhetsmorgon på TV4 och kollade Grymlings, som gjorde en slags comeback då. Men lät inte bra. ”Det gör jag bättre än dem” tänkte jag och började omgående skriva denna låt under lång vandring i ett yrvaket Helsingborg. Jag satt på biblioteket och bläddrade i Dylans memoarer, vilket troligtvis inspirerande till stora textmassor. Minst hälften av all text skalades dock bort under inspelningarna.
  4. Kårhusockupationen 68: hösten 2017 sände SVT dokumentär om svensk progg och musikbranschen under sjuttiotalet. Jag föddes 1967 – året innan studentrevolterna – och växte upp med Olof Palme, Astrid Lindgren, mods, raggare, svartvit teve snart i färg, takantenner man fick skruva rätt, månlandning, John Blund, Sveriges magasin och ett alltmer omvälvande samhälle. En allomfattande socialdemokrati tog allt starkare grepp samtidigt som civilsamhället var i uppror. Långa demonstrationståg mot imperialism och konsumtion, kvinnor kastade behå och ville ut i arbetslivet, män bar tovigt skägg, rökte pipa och pläderade socialistiska doktriner, marscherade rakt in i journalisthögskolan, in i radio och tv. Två kanaler där allsköns kaféprogram, barnunderhållning, trista matinéer, ännu tråkigare tv-teater, nyheter, väder och sport visades. Vi släckte teven kl 20 och gick till sängs.
    Min barndom var en blomstrande tid.
    I och med femtioårsfirande av kårhusockupationen ville jag teckna mitt eget liv parallellt med samhällets och skrev ihop denna åtta minuter långa blues på en halvtimme. Videon klipptes ihop under några dagar med enklaste program. Dock la vi ner många dagar för att få till den i studio.
  5. Skuggorna & nuet: Höst 1995. På en bänk utanför Domkyrkan i Göteborg satt en kvinna och grät. Jag stannade till. Såg folkmassorna nerför Kungsgatan in och ut ur affärer och kaféer. Sen gick jag hemåt min lägenhet i Johanneberg och försökte få en låt ur mig. Men allt lät platt och intetsägande då.
  6. Kokongen: Ibland vill man bara kasta allt gammalt, rensa i garderober, äta och konsumera mindre. Bli lätt. Enkel. Meditera över tillvaron. Söka naturen inom sig. Lämna normer och allmänna pålagor. Läka. Låta sig helas.
  7. Många och en: skriven i juni 2006 i samband med en het debatt kring firande av nationaldagen. Redan då diskuterades om man får hissa flaggan utan att bli stämplad som rasistisk nationalist. Om man får lov att älska sin kultur och historia och även hylla den välståndsutveckling vi haft. Debatter då var inte helt olika de vi har nu. Svensk kultur finns inte samtidigt som vilken annan kultur som helst både tokhyllas och är tabu att approprieras. Konflikter i vårt land har många bottnar och den svenska modell vi haft sen industriålderns dagar fungerar inte längre. Politiker lyckas inte heller ena människor. Uppenbart är bristen på en större kulturberättelse – något som för oss samman. En identitetssökande västvärld har i mina ögon gått vilse efter femtio år av politiska projekt. Att skriva låtar har blivit viktigare än någonsin.
  8. Sent en natt: Både i mitten av åttiotalet arbetade jag som tidningsbud. Upp kl 02 och hämta tidningsbuntar på lastbrygga och sedan leverera färska nyheter i brevinkasten. I mitten av åttiotalet hade alla hushåll tidning. Teve, tidning och radio var informationskanalerna. Tjugo år senare fanns hundratals tevekanaler, ännu fler radiokanaler och ett enormt flöde av information över internet. Endast en åldrande befolkning prenumererade på morgontidningar.
    I mitten av nollnolltalet jobbade jag extra på helgerna och körde ut tidningar igen. Femhundra brevlådor i Skälderviken fick morgonens tidning nattetid. Då och då stannade jag till på min runda och upplevde alla årstider, vädrets växlingar. Tystnaden. Städer är helt fantastiska när folk sover. Gator tomma. Hus nersläckta. Några enstaka personer ute – antingen väldigt morgonpigga eller halvsliriga nattsuddare. Och vi då, tidningsbuden.
  9. Brev från en orolig medborgare: Helsingborg under åttiotalet, innan Knutpunkten byggdes, turade många till Helsingör och försåg sig med öl och sprit till en billig peng. Svensk krona var mer värd än dansk. Men danskarna avskydde svensk ungdom pissa och spy i gränder. Dock blomstrade kommersen och handlarna gnuggade händerna. Sen kom nittiotalet, finanskris, fallande kurser, stigande räntor, Nirvana och tusentals unga rockers bankande i kommunens replokaler. Alla var stjärnor och poeter innan de skrev första låt. Sångens huvudperson tittar tillbaka på sin ungdom i denna låt. Han ser en stad sjangsera. En kultur långsamt försvinna genom en historielös ungdom och en lika historielös politikeradel.
  10. Tid att sätta punkt: Kikki Danielsson liv på knappt fem minuter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *