Höst

Regeringsbildningen i Stockholm liknar en fars. Kaffe dricks och kakor ätes på talmannens rum. Inget händer. Käbblet fortsätter. Snart kommer överbetalda riksdagsledamöter trycka knappar i kammaren och välja statsminister fyra vändor. Händer inget då blir det extraval. Till ytterligare stora kostnader.

Själv vänder jag på varje slant för att bli färdig med ”Brott & straff”. Nio av tio låtar är äntligen klara. Den sista låten ”Skuggorna  & nuet” blir dock en utmaning att få till. Därefter återstår mastring och skivsläpp. Vi får se när det hela streamas men troligtvis tidigt 2019. Juletider är ju värdelöst att släppa musik kring. Tusentals album fyller redaktioner och man lär inte få en syl i vädret med en drömsk, lite ilsk och tvärpolitisk folkhemsblues.

Vi ursäktar förseningen av albumet men slutresultatet blir fantastiskt.

Samtidigt har Limme och jag satt samman tvåmansbandet ”Blodsbroder” och avverkat några spelningar. Som också fått väldigt fin respons. Fröjdafestivalen mitt ute på åker i Utvälinge, The Tivoli i Helsingborg (support åt Dan Hylander & Raj Montana band), gemytlig höstfest på en gård ute i Förslöv samt lika gemytlig spelning i Tomelilla på väldigt liten scen.

Om låtarna till kommande album kan sägas:

  1. Brott & straff: en folksång om småsinta bruksorter en uttråkad ungdom lämnar så snart de slutar skolan (och återvänder till när de själva bildar familj). Övergivna fabriker och fuktiga tegelbruk minner om svunna tider. Kommunpolitiker kämpar med sviktande budget och att locka nya investerare till bygden. Av någon anledning älskar jag dessa små samhällen långt från storstadsdjungeln, långt från trafikinferno och uppskruvat tempo.
  2. Du och jag och Bob: en trevande kärlekshistoria på en restaurang där kocken diskat undan, baren stängt och vännerna gått hem. De unga tu plockar upp en mobil och spelar Dylan på låg volym som enda sällskap. De vandrar bort till en urvattnad jazzfestival och fortsätter sedan över gatorna sökande varandras händer.
  3. En sång om längtan: skriven våren 2005. Samma år Totta Näslund ställde tofflorna. Även en i raden av påvar lämnade sin hatt och sitt gudagivna ämbete. Själv satt jag framför nyhetsmorgon och kollade på Grymlings, som gjorde comeback då. Men lät inte bra. Istället började denna låt skrivas under lång vandring i ett yrvaket Helsingborg. Jag satt på biblioteket och bläddrade i Dylans memoarer, vilket troligtvis inspirerande till stora textmassor. Minst hälften av all text skalades dock bort under inspelningarna.
  4. Kokongen: Ibland vill man bara kasta allt gammalt, rensa i garderober, äta och konsumera mindre. Bli lätt. Enkel. Meditera över tillvaron. Söka naturen inom sig. Lämna normer och allmänna pålagor. Läka. Låta sig helas.
  5. Många och en: skriven i juni 2006 i samband med en het debatt kring firande av nationaldagen. Om man får hissa flaggan utan att bli kallad rasist, nazist, fascist. Om man får lov att älska sin kultur och historia och även hylla den välståndsutveckling vi haft. Länge fanns ett kollektivt självförakt och dessvärre finns ett hat mot nationen även idag. Svensk kultur finns inte samtidigt som vilken annan kultur som helst både tokhyllas och är tabu att approprieras. Konflikter i vårt land har många bottnar – jag har själv gjort upp med några falska doktriner på äldre dagar. Uppenbart är bristen på en större kulturberättelse – något som för oss människor samman. En identitetssökande västvärld har gått vilse. Att skriva låtar har blivit viktigare än någonsin.
  6. Kårhusockupationen 68: hösten 2017 sändes dokumentär om svensk progg och musikbranschen under sjuttiotalet. Jag föddes året innan studentrevolterna och växte upp med Palme som landsfader och Astrid Lindgren som den stora matriarken, med en alltmer makthungrig socialdemokrati och ett svagt civilsamhälle. Ändå var sjuttiotalet en blomstrande tid med enorm kulturell kreativitet och stora idrottsframgångar. I och med femtioårsfirande av kårhusockupationen ville jag teckna mitt eget liv parallellt med samhällets och skrev ihop denna åtta minuter långa blues på en halvtimme. Videon klipptes ihop under några dagar med enklaste program. Dock la vi ner många dagar för att få till den i studio.
  7. Skuggorna & nuet: Höst 1995. På en bänk utanför Domkyrkan i Göteborg satt en kvinna och grät. Jag stannade till. Såg folkmassorna nerför Kungsgatan in och ut ur affärer och kaféer. Sen gick jag hemåt min lägenhet i Johanneberg och försökte få en låt ur mig. Men allt lät platt och intetsägande då. Utan vare sig skugga eller ljus, ingen vidare mening. För att lyfta behöver vi sjunka och doppa tårna mot en botten. Livets ytterligheter gör oss på ett märkligt vis verkliga och närvarande.
  8. Sent en natt: Ett tag arbetade jag som tidningsbud. Femhundra brevlådor fick morgonens tidning nattetid. Då och då stannade jag till på min runda och upplevde alla årstider, vädrets växlingar. Städer är helt fantastiska när folk sover. Tystnaden. Gator tomma. Hus nersläckta. Några enstaka personer ute – antingen väldigt morgonpigga eller halvsliriga nattsuddare. Och vi, tidningsbuden.
  9. Brev från en orolig medborgare: Helsingborg under åttiotalet, innan Knutpunkten byggdes, turade många till Helsingör och försåg sig med öl och sprit till en billig peng. Svensk krona var mer värd än dansk. Men danskarna avskydde svensk ungdom pissa och spy i gränder. Dock blomstrade kommersen och handlarna gnuggade händerna. Sen kom nittiotalet, finanskris, fallande kurser, stigande räntor, Nirvana och tusentals unga rockers bankande i kommunens replokaler. Alla var stjärnor och poeter innan de skrev första låt. Sångens huvudperson tittar tillbaka på sin ungdom i denna låt. Han ser en stad sjangsera. En kultur långsamt dö ut.
  10. Tid att sätta punkt: Kikki Danielsson liv på knappt fem minuter.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *